blog.flyparamotor.se

Arbetet fortsätter.

Är dock begränsad till endast sena kvällar. Satte kapskivan i metallen 22:00 även igår kväll. Snart kommer väl grannarna och undrar vad jag håller på med.

Styrhuvud knyckt från minicrossen som f.ö. undertecknad tiggde åt sig på Hagbytippen strax innan denne höll på att försvinna ner i en container. Minicrossen alltså.

Det är med avsikt jag låter bli att visa svetsfogarna då dom om möjligt ser ännu värre ut än i förrgår. Har kollat på ESABs hemsida på en svetstabell och för låg trådmatning kan vara ett av skälen. Största skälet till fula fogar är sorgligt nog förmodligen pilotfel.

Jag känner mig trots detta som Aktuellt beskrev Reinfelds reaktion på Obamas vinst i presidentvalet – Försiktigt positiv.

/ Larre i Sollentuna
– Frälsningssoldat och pm-pilot –

Har insett att jag bör testa trike. Det ser i vissa avseenden betydligt lättare ut, låt oss säga i startögonblicket, men många opponerar sig säkert redan här. Mest av allt är det för att spara min rygg.

Målsättning:

* får ej äventyra flygsäkerheten

* totalkostnad under SEK 2000:-

* Måste gå att plocka ihop lite iaf

* Ett projekt där jag får lära mig att Mig/Mag-svetsa

* Vikt under 15kg

* Möjlighet att bromsa ekipaget

Jag har för detta ändamål inhandlat en beggad Mig/mag på Blocket samt stål på Bromma stål och hjul på Classe. En skrotad minicross hade jag sedan tidigare som får sörja för gaffel samt framhjul med skivbroms.

Efter att ha provsvetsat lite utan någon tidigare erfarenhet inser jag att jag inte ska svetsa detta själv. Fogarna ser ut som skit men det kommer iaf sitta ihop så någon annan får dra några snygga fogar som håller också.

Så här efter första riktiga mekkvällen är motivationen fortfarande hög. Ska se om den håller i sig. Nedan lite bilder på starten…

/ Larre i Sollentuna
– Frälsningssoldat och pm-pilot –

Skit i batteridrift och annat miljöfjanteri innom paramotorsporten !

Tystgående: NEJ Bränslesnålt: NEJ Respekt: JA Vill ha: JAAAAA

http://www.youtube.com/watch?v=g0DMiiLnmg8&list=LL-QQmd8Pl9yjKj1RgcBiVbw&feature=mh_lolz

Projekt – att sy en vindstrut.

Total kostnad: 192:-

Tidsåtgång: ca 5h

1. Material inhandlat i Sumpan på Järnvägsgatan. Jag frågade efter ”paraplytyg”. ”Jag ska sy en vindstrut”, sa jag. Tjejerna log, höll huvudet stilla och visste inte var dom skulle titta. Rött fanns inte så det fick bli ilsken Kawasakigrön-ish och ocean beryllium eggshell white.

2. Efter noga räknande på längd och öppnings- resp. slutdiameter kom jag fram till att ytterradien skulle vara 2451mm. Jag la alla grejer på köksgolvet och drog ett långt snöre till elementet för att få en jämn kurvatur på min första bit.

3. Längden på respektive färgsektion var 280mm+10+10 för sömmarna. Följaktligen kortade jag ner snöret med motsvarande längd. Bytte färg, chansade och hoppades på det bästa.

4. Dubbelsöm i varje skarv plus zigzag i ändarna för att förhindra fnas-effekt. Tur att man var vaken på syslöjden emellanåt. (Här visas en av mina bättre sektioner.)

5. Alla bitar urklippta. Tejpade ihop dom när jag skulle sy ihop dom för att dom inte skulle åka isär för mycket. Notera hur radien minskar för var sektion.

6. Renklippning av den dubbelvikta struten. Innan jag sydde ihop den på långsidan skapade jag en ”tunnel” att trä något runt som kunde sörja för en god rund öppning. Fick en bit tryckluftslang + en försiktig klapp på ryggen från jobbet med himlande ögon som bonus.

7. Resultatet. Moblkameran kämpar med selftimer. Jag orkade inte ta om bilden då jag var för trött. Struten blev klar vid midnatt.igår.

Beräkning av radie för egen strut tillverkning.

1. Bestäm öppningens diameter (i mitt fall ø350mm)

2. Bestäm slutets diameter (i mitt fall ø200mm)

3. Bestäm längden på strutetn (i mitt fall ø1400mm)

200/350=0,57 – Det betyder att strutens totalalängd motsvarar 57% av radien. Dela strutlängd med 0,57=2456mm. Radien minskar med längden på varje färgsektions längd. Pennan i snöret är liiite Hedenhös men funkar helt ok för detta ändamål.

Lycka till!

/Larre

Triumfens ögonblick – En nybakad pilot!

Jag lämnade hemmet strax efter 20:00 igår kväll för att genomföra den teoretiska skrivningen. Med siktet inställt på att bli examinerad pilot hade jag dagen till ära tagit på mig uniformen för denna högtidsstund. ”Menar du allvar?”, frågade LL när jag dyker upp hos honom i Täby kyrkby och förklarar detta. ”Du är helt otrolig”.

Vi sätter oss i husvagnen och LL kör lite briefing inför skrivningen. Den engelska högtravande nomenklaturen kommer göra sig påmind vid flera tillfällen inser jag snart. ”Har du några frågor får du knacka på hos mig inne i huset”, förklarar LL. Det är lugnt tänker jag och sätter igång när LL går in till sig med min mobil. VA?!?! Vad är detta?!?!! Fattar ingenting. Sätter markeringar ute i kanten på de frågor jag inte förstår(=de flesta) och försöker botanisera i min engelska vokabulär som flitigt blandat sig med flygtermer, meteorologi, Bond-citat och böner. Tänker på de sista orden Göran Blom gav mig i bilen på väg till LL. ”Det går säkert åt helvete, hahahaa”. Tack Göran!

Samlar mig, låter pulsen sjunka till 180 igen och börjar pricka av frågorna en efter en av de jag faktiskt begriper. Går efter en dryg halvtimme (av dessa upplevde jag ca sju minuter då jag inte befann mig i trans) in till LL och ber honom reda ut vissa begrepp och översätta andra.

Tillbaka i husvagnen slutför jag testet och hämtar sedan LL igen som tar med sig ett visst allvar, en fet penna med rött bläck, ett gult papper och nånting roat i ögonvrån. Astrid Lindgrens ord far snabbt genom huvudet; ”Hujedamig!”.

Vi diskutterar resultaten, tolkningen av frågor och svar och LL kommer med dom förlösande orden: ”Jag behöver inte ens räkna, du har klarat dig.” Thank you God! Ett stort ögonblick för mig. LL får en kram med manligt ryggdunk och sen firar vi med rumstempererad Herrljunga cider i plastmugg som jag köpte med mig från ICA på vägen dit! Bilden: klar med nav:en+klar med skrivningen sent igår kväll i LLs husvagn. Nöjd!

Epilog

Tusen tack alla ni som stöttat mig och kommit med glada tillrop före och under denna resa!!! Jätteroligt att så många verkar ha följt denna blogg också. Tack till Tor som uppmuntrade mig att blogga om utbildningen. Ett särskilt tack vill jag rikta till min fru som stöttat och ställt upp på att jag varit hemifrån så många kvällar! Tack, min gullis! När jag och LL väl fått till lektionstillfällen har jag haft väldigt roligt och lärt mig otroligt mycket. Jag har utvecklats massor och fått en mycket god förståelse för luftrummet och hur man beter sig där.

Hjärtliga paramotorhälsningar från Larre i Sollentuna

– Frälsningssoldat och paramotorpilot –

Sista flygövningen – den berömda nav.banan!

Jag har stått och plockat med mina prylar, balanserat(torkat) vingen och varmkört när LL dyker upp på Vallentuna flygfält. Dagens övning är spännande – navbana. Vi snackar lite om upplägget, flyttar maskin och vinge två gånger för bonden klipper fältet. Härligt att bära en fulltankad maskin några extra meter.

Inser snart att jag behöver all hjälp jag kan få för att komma upp. Fulltankad, variometer, kamera, en halv banan (en s.k. nav-banan) och karthållare på benet. Känner mig smidig som ett orkesterdike men kommer trots detta upp på tredje försöket. LL skulle flyga med mig till banans start så jag cirklar ovanför honom men han tycks aldrig komma iväg. Visade sig senare att han fick handstarta maskinen ensam pga en ledsen startknapp. Väl uppe drar vi iväg i något som påminner om rote med lite go vilja. LL vinkar av mig och nav:en börjar.

Lyckas pricka alla checkpoints på kartan(trodde jag). Det blir inte vackert när man skriver och flyger samtidigt. D.v.s. varken flygningen eller bokstäverna är fagert att se. Hittar dock hem till fältet, gör mitt trafikvarv, drar lite klaff inför landningen och kommer ner hel och nöjd.

Resultaten gås igenom och jag har missuppfattat en checkpoint. Får nöja mig med 11 av 12 rätt och LL godkänner mig på denna övning. Endast teoriskrivning kvar – sen kan jag kalla mig pilot. Bilder: Före start, i luften med knäskydd och karta, Vallentunasjön, inför landning, nöjd elev PR-bild (courtesy of LL)

Nästan i mål – semestern är over!

Jag och Mats träffar LL i hans husvagn i täby kyrkby. Den sista lektionen för mig står på agendan: ”Air Law 2”. Låter som en John Woo-film från -98.

Vi pratar controllzoner, radio, transponder, TMA m.m. Hur tar man sig över vattenpassage? Vi går igenom detta också och repeterar glidtal och tvåtaktsmotorns tillförlitlighet. Efter detta blir jag och Mats ombedda att planera en flygning från Norrtälje till Gnesta över Svartsjölandet. Mats som är en rutinerad navigatör från sitt liv som sjöbjörn kom direkt med massa bra input och jag spetsade öronen och konstaterade att det är skönt med folk som vet vad dom pratar om.

En flygkarta måste inhandlas hos KSAB konstaterar vi och LL föreslår också ett avrostningsflyg för egen del då jag inte flugit på en månad. Låter trevligt.

Vi sitter och i husvagnen och ett förfärligt regnväder drar över oss. Vi slår ihop läroböckerna strax före 22:00 och jag konstaterar att jag bara har navigeringsövningen + den teoretiska skrivningen kvar att genomföra. Känns härligt.

Dagen efter detta får jag också möjlighet att genomföra mitt avrostningsflyg undertiden LL skolar den nya kullen. Svag vind krävde två startförsök men det var skönt att lätta från marken. Tränade på ytterligare en touch-and-go innan ett sista trafikvarv. Kom ner hel. TMA Stockholm inhandlad. Mållinjen närmar sig. Nu fokuserar jag på Midnattsloppet 2011.

/Larre i Sollentuna

– Frälsningssoldat och blivande PM-pilot –

”Lycka till…”

Wow! Nu är det serious business. Jag träffar LL på fältet. Det är tors kväll. På programmet står nödlandningsövningar. Spännande! Göran är redan där och senare ansluter deltagare i nästa elevkull som är där för en provlektion. LL berättar hur övningen går till. Upp till taket på 500ft. Sedan simuleras motorbortfall(=tomgång) och jag siktar på en blå platta som är omöjlig att se från den höjden. Efter två vändor gör vi en skarp nödlandning (=kuperad motor). På 150m hör jag i radion”Motorbortfall!…Kupera maskin…………..Lycka till!….” Nice. Nere på marken är både jag och utrustningen hel. Lite långt från den tänkta sättningspunkten bara. LL ”Jag är nöjd. Du prickade fältet i alla fall”. Tacka för det! Sjuttiotusen kvadrat att landa på. Tillräckligt för en tungt lastad Eurofighter att landa på, men visst. Vi är nöjda.

Efter denna övning skulle en av ”the new guys” upp i luften. LL varmkör tandemmaskinen. Pling, pling, pling låter den. Bendixen slår emot startkransen p.g.a. en trött/trasig returfjäder. Vinden börjar lägga sig oroväckande snabbt och nu är goda råd dyra. Till saken hör att samma kille som skulle upp i luften hade fått avbryta testlektionen förra gången också. Efter lite dividerande erbjuder jag mig att låna ut min startmotor som är frisk då denna är av samma modell. Jag ser framför mig fem min mek och sedan klart. Vad som händer när jag börjar skruva loss min startmotor är att skruvskallen går av. Naturligtvis en bit in i godset så man inte får tag i den. Där sprack den idén. I bilen på väg hem kommer jag på att man borde skruva loss startmotorn helt för att slippa plinget. Då är det för sent. Undrar om killen fortfarande är sugen på paramotor….?

DAG 14 – pre nav

Börjar med teori p.g.a. höga vindhastigheter. Blir ombedd att prata med Gud att sänka vindstyrkan. Gud hör bön. Senare flyger jag och LL rote. Ballt som attan. Vi lämnar fältet och flyger bort några kilometer. Detta känns som the real deal. LL hade glömt sin solorigg så världens bästa Göran lånade ut sin till LL. Min Revolution-vinge var dock betydligt snabbare så jag hade svårt att hålla samma takt. På väg tillbaka pekade LL på fältet och jag insåg att vi skulle landa. Jag drog slutsatsen att jag kunde dra på för att slippa landa samtidigt. Släpper ut mer klaff och gasar iväg. Inser inte att jag skär hans linje och låter LL flyga genom min vortex med tillhörande avgaser och annat bensinmys. Detta blev jag upplyst om på marken och skämdes en smula. Sorry, L! Peter Dalle i Lorry: ”Tänkte inte på det.” MEN – bra att det hände nu. Nyttig lärdom.

Göran som missat sin färga från Vaxholm stannar en stund till och vi börjar öva framåtstarter vilket jag tycker är ohyggligt svårt. Gick dock superbra båda gångerna och jag växte en meter. Jättenöjd med kvällen och har nu endast navigeringsbananen kvar som praktiskt flygmoment. Börjar se ljuset i vindtunneln.

/ Larre i Sollentuna
– Frälsningssoldat och blivande pm-pilot –