Finalmente, som italienarna säger!

Väl ute på fältet fanns idag även Göran Blom. Han hade börjat skola sig för paramotorlicens i Svenska skärmflygförbundet men av olika skäl inte kunnat slutföra utbildningen. Idag gjorde han studiebesök på Paramotor Flight Academy!

En perfekt dag för flygning. Jämn vind och lagom molnigt gjorde denna dag till en perfekt dag att ge sig på ett soloflyg. All personlig förberedelse sånär som på assisterad landning var klar inför solot. Jag och LL hängde mao på oss tandemriggen och utförde en sådan. LL var mycket nöjd och vi påbörjade soloflygningen.

”Jag ska bara testa din rig”, sa LL. Alltid trevligt med en frivillig testpilot. Undertiden genomförde vi ett com-prov med den radio jag skulle flyga med, för att få instruktioner. Utfallet blev sådär. Radion sprakade och kortslutarknappen packa ihop och sprack i samband med LLs landning. Nu vidtog ett intensivt ”Gör-det-bästa-av-situationen-fält-reparation-lagning”. Det är intressant när tre målmedvetna individer med tekniskt sinnelag och X-kromosomer ska lösa en sån här uppgift. Göran kom dock med den bästa temporära lösningen och plockade fram superlim och buntband som i ett trollslag vilket fick knappen att fungera hjälpligt igen. Sprak i radion kunde jag stå ut med.

MEN. Trots en obeskrivlig målmedvetenhet och samarbetsprestation från alla tre hade jag svårt att lätta från marken. Första gången gav jag för lite gas. Andra gången sprang jag för mycket ur centrum etc. Puh. På femte försöket blev allt perfekt: Vindriktning, fart, centrering o.s.v. men då bestämde sig motorn för att inte starta då den blivit för kall under alla tidigare startförsök. Sen kom ett regnstänk och då tog vi en kort paus.

Det dröjde till startförsök åtta eller nio innan jag lättade från moder jord. Stort tack till LL och Göran som hela tiden bar tillbaka motor och skärm! ”Vi måste spara på dina krafter”, sa LL. Förmodligen såg jag döende ut.

Väl uppe i luften njöt jag av utsikten, att min puls inte nått 200 och av sprakandet i radion jag inte hörde mycket av. Den skarpa landningen satt perfekt och LL såg mer lättad ut än vad jag räknat med. Att få flyga ensam för egen maskin är speciellt. Något jag funderat och drömt om i många år. Tackar LL för hans tålamod och för att Gud log mot mig idag igen!

/ Larre i Sollentuna
– Frälsningssoldat och blivande pm-pilot –

bilderna kommer inte i ordning.

Foto: Göran Blom