blog.flyparamotor.se

Projekt – att sy en vindstrut.

Total kostnad: 192:-

Tidsåtgång: ca 5h

1. Material inhandlat i Sumpan på Järnvägsgatan. Jag frågade efter ”paraplytyg”. ”Jag ska sy en vindstrut”, sa jag. Tjejerna log, höll huvudet stilla och visste inte var dom skulle titta. Rött fanns inte så det fick bli ilsken Kawasakigrön-ish och ocean beryllium eggshell white.

2. Efter noga räknande på längd och öppnings- resp. slutdiameter kom jag fram till att ytterradien skulle vara 2451mm. Jag la alla grejer på köksgolvet och drog ett långt snöre till elementet för att få en jämn kurvatur på min första bit.

3. Längden på respektive färgsektion var 280mm+10+10 för sömmarna. Följaktligen kortade jag ner snöret med motsvarande längd. Bytte färg, chansade och hoppades på det bästa.

4. Dubbelsöm i varje skarv plus zigzag i ändarna för att förhindra fnas-effekt. Tur att man var vaken på syslöjden emellanåt. (Här visas en av mina bättre sektioner.)

5. Alla bitar urklippta. Tejpade ihop dom när jag skulle sy ihop dom för att dom inte skulle åka isär för mycket. Notera hur radien minskar för var sektion.

6. Renklippning av den dubbelvikta struten. Innan jag sydde ihop den på långsidan skapade jag en ”tunnel” att trä något runt som kunde sörja för en god rund öppning. Fick en bit tryckluftslang + en försiktig klapp på ryggen från jobbet med himlande ögon som bonus.

7. Resultatet. Moblkameran kämpar med selftimer. Jag orkade inte ta om bilden då jag var för trött. Struten blev klar vid midnatt.igår.

Beräkning av radie för egen strut tillverkning.

1. Bestäm öppningens diameter (i mitt fall ø350mm)

2. Bestäm slutets diameter (i mitt fall ø200mm)

3. Bestäm längden på strutetn (i mitt fall ø1400mm)

200/350=0,57 – Det betyder att strutens totalalängd motsvarar 57% av radien. Dela strutlängd med 0,57=2456mm. Radien minskar med längden på varje färgsektions längd. Pennan i snöret är liiite Hedenhös men funkar helt ok för detta ändamål.

Lycka till!

/Larre

Triumfens ögonblick – En nybakad pilot!

Jag lämnade hemmet strax efter 20:00 igår kväll för att genomföra den teoretiska skrivningen. Med siktet inställt på att bli examinerad pilot hade jag dagen till ära tagit på mig uniformen för denna högtidsstund. ”Menar du allvar?”, frågade LL när jag dyker upp hos honom i Täby kyrkby och förklarar detta. ”Du är helt otrolig”.

Vi sätter oss i husvagnen och LL kör lite briefing inför skrivningen. Den engelska högtravande nomenklaturen kommer göra sig påmind vid flera tillfällen inser jag snart. ”Har du några frågor får du knacka på hos mig inne i huset”, förklarar LL. Det är lugnt tänker jag och sätter igång när LL går in till sig med min mobil. VA?!?! Vad är detta?!?!! Fattar ingenting. Sätter markeringar ute i kanten på de frågor jag inte förstår(=de flesta) och försöker botanisera i min engelska vokabulär som flitigt blandat sig med flygtermer, meteorologi, Bond-citat och böner. Tänker på de sista orden Göran Blom gav mig i bilen på väg till LL. ”Det går säkert åt helvete, hahahaa”. Tack Göran!

Samlar mig, låter pulsen sjunka till 180 igen och börjar pricka av frågorna en efter en av de jag faktiskt begriper. Går efter en dryg halvtimme (av dessa upplevde jag ca sju minuter då jag inte befann mig i trans) in till LL och ber honom reda ut vissa begrepp och översätta andra.

Tillbaka i husvagnen slutför jag testet och hämtar sedan LL igen som tar med sig ett visst allvar, en fet penna med rött bläck, ett gult papper och nånting roat i ögonvrån. Astrid Lindgrens ord far snabbt genom huvudet; ”Hujedamig!”.

Vi diskutterar resultaten, tolkningen av frågor och svar och LL kommer med dom förlösande orden: ”Jag behöver inte ens räkna, du har klarat dig.” Thank you God! Ett stort ögonblick för mig. LL får en kram med manligt ryggdunk och sen firar vi med rumstempererad Herrljunga cider i plastmugg som jag köpte med mig från ICA på vägen dit! Bilden: klar med nav:en+klar med skrivningen sent igår kväll i LLs husvagn. Nöjd!

Epilog

Tusen tack alla ni som stöttat mig och kommit med glada tillrop före och under denna resa!!! Jätteroligt att så många verkar ha följt denna blogg också. Tack till Tor som uppmuntrade mig att blogga om utbildningen. Ett särskilt tack vill jag rikta till min fru som stöttat och ställt upp på att jag varit hemifrån så många kvällar! Tack, min gullis! När jag och LL väl fått till lektionstillfällen har jag haft väldigt roligt och lärt mig otroligt mycket. Jag har utvecklats massor och fått en mycket god förståelse för luftrummet och hur man beter sig där.

Hjärtliga paramotorhälsningar från Larre i Sollentuna

– Frälsningssoldat och paramotorpilot –

Sista flygövningen – den berömda nav.banan!

Jag har stått och plockat med mina prylar, balanserat(torkat) vingen och varmkört när LL dyker upp på Vallentuna flygfält. Dagens övning är spännande – navbana. Vi snackar lite om upplägget, flyttar maskin och vinge två gånger för bonden klipper fältet. Härligt att bära en fulltankad maskin några extra meter.

Inser snart att jag behöver all hjälp jag kan få för att komma upp. Fulltankad, variometer, kamera, en halv banan (en s.k. nav-banan) och karthållare på benet. Känner mig smidig som ett orkesterdike men kommer trots detta upp på tredje försöket. LL skulle flyga med mig till banans start så jag cirklar ovanför honom men han tycks aldrig komma iväg. Visade sig senare att han fick handstarta maskinen ensam pga en ledsen startknapp. Väl uppe drar vi iväg i något som påminner om rote med lite go vilja. LL vinkar av mig och nav:en börjar.

Lyckas pricka alla checkpoints på kartan(trodde jag). Det blir inte vackert när man skriver och flyger samtidigt. D.v.s. varken flygningen eller bokstäverna är fagert att se. Hittar dock hem till fältet, gör mitt trafikvarv, drar lite klaff inför landningen och kommer ner hel och nöjd.

Resultaten gås igenom och jag har missuppfattat en checkpoint. Får nöja mig med 11 av 12 rätt och LL godkänner mig på denna övning. Endast teoriskrivning kvar – sen kan jag kalla mig pilot. Bilder: Före start, i luften med knäskydd och karta, Vallentunasjön, inför landning, nöjd elev PR-bild (courtesy of LL)

Nästan i mål – semestern är over!

Jag och Mats träffar LL i hans husvagn i täby kyrkby. Den sista lektionen för mig står på agendan: ”Air Law 2”. Låter som en John Woo-film från -98.

Vi pratar controllzoner, radio, transponder, TMA m.m. Hur tar man sig över vattenpassage? Vi går igenom detta också och repeterar glidtal och tvåtaktsmotorns tillförlitlighet. Efter detta blir jag och Mats ombedda att planera en flygning från Norrtälje till Gnesta över Svartsjölandet. Mats som är en rutinerad navigatör från sitt liv som sjöbjörn kom direkt med massa bra input och jag spetsade öronen och konstaterade att det är skönt med folk som vet vad dom pratar om.

En flygkarta måste inhandlas hos KSAB konstaterar vi och LL föreslår också ett avrostningsflyg för egen del då jag inte flugit på en månad. Låter trevligt.

Vi sitter och i husvagnen och ett förfärligt regnväder drar över oss. Vi slår ihop läroböckerna strax före 22:00 och jag konstaterar att jag bara har navigeringsövningen + den teoretiska skrivningen kvar att genomföra. Känns härligt.

Dagen efter detta får jag också möjlighet att genomföra mitt avrostningsflyg undertiden LL skolar den nya kullen. Svag vind krävde två startförsök men det var skönt att lätta från marken. Tränade på ytterligare en touch-and-go innan ett sista trafikvarv. Kom ner hel. TMA Stockholm inhandlad. Mållinjen närmar sig. Nu fokuserar jag på Midnattsloppet 2011.

/Larre i Sollentuna

– Frälsningssoldat och blivande PM-pilot –

”Lycka till…”

Wow! Nu är det serious business. Jag träffar LL på fältet. Det är tors kväll. På programmet står nödlandningsövningar. Spännande! Göran är redan där och senare ansluter deltagare i nästa elevkull som är där för en provlektion. LL berättar hur övningen går till. Upp till taket på 500ft. Sedan simuleras motorbortfall(=tomgång) och jag siktar på en blå platta som är omöjlig att se från den höjden. Efter två vändor gör vi en skarp nödlandning (=kuperad motor). På 150m hör jag i radion”Motorbortfall!…Kupera maskin…………..Lycka till!….” Nice. Nere på marken är både jag och utrustningen hel. Lite långt från den tänkta sättningspunkten bara. LL ”Jag är nöjd. Du prickade fältet i alla fall”. Tacka för det! Sjuttiotusen kvadrat att landa på. Tillräckligt för en tungt lastad Eurofighter att landa på, men visst. Vi är nöjda.

Efter denna övning skulle en av ”the new guys” upp i luften. LL varmkör tandemmaskinen. Pling, pling, pling låter den. Bendixen slår emot startkransen p.g.a. en trött/trasig returfjäder. Vinden börjar lägga sig oroväckande snabbt och nu är goda råd dyra. Till saken hör att samma kille som skulle upp i luften hade fått avbryta testlektionen förra gången också. Efter lite dividerande erbjuder jag mig att låna ut min startmotor som är frisk då denna är av samma modell. Jag ser framför mig fem min mek och sedan klart. Vad som händer när jag börjar skruva loss min startmotor är att skruvskallen går av. Naturligtvis en bit in i godset så man inte får tag i den. Där sprack den idén. I bilen på väg hem kommer jag på att man borde skruva loss startmotorn helt för att slippa plinget. Då är det för sent. Undrar om killen fortfarande är sugen på paramotor….?

DAG 14 – pre nav

Börjar med teori p.g.a. höga vindhastigheter. Blir ombedd att prata med Gud att sänka vindstyrkan. Gud hör bön. Senare flyger jag och LL rote. Ballt som attan. Vi lämnar fältet och flyger bort några kilometer. Detta känns som the real deal. LL hade glömt sin solorigg så världens bästa Göran lånade ut sin till LL. Min Revolution-vinge var dock betydligt snabbare så jag hade svårt att hålla samma takt. På väg tillbaka pekade LL på fältet och jag insåg att vi skulle landa. Jag drog slutsatsen att jag kunde dra på för att slippa landa samtidigt. Släpper ut mer klaff och gasar iväg. Inser inte att jag skär hans linje och låter LL flyga genom min vortex med tillhörande avgaser och annat bensinmys. Detta blev jag upplyst om på marken och skämdes en smula. Sorry, L! Peter Dalle i Lorry: ”Tänkte inte på det.” MEN – bra att det hände nu. Nyttig lärdom.

Göran som missat sin färga från Vaxholm stannar en stund till och vi börjar öva framåtstarter vilket jag tycker är ohyggligt svårt. Gick dock superbra båda gångerna och jag växte en meter. Jättenöjd med kvällen och har nu endast navigeringsbananen kvar som praktiskt flygmoment. Börjar se ljuset i vindtunneln.

/ Larre i Sollentuna
– Frälsningssoldat och blivande pm-pilot –

LL är hemma från sin semester. Utbildningen fortsätter…

Kommer ni ihåg dom där gråa astunga mattorna man hade på gympan i lågstadiet? Dom hade en liten öljett i hörnen där man kunde hänga upp dom och dom luktade alltid svett och kiss. Inte var det någon direkt dämpning i dom heller så jag undrar varför dom stackars 7-åringarna skulle släpa på dessa fram och tillbaka.

Behåll den känslan du minns nu! Lägg på det till bilden av Pavarotti sittandes på dina axlar och sjunger om att han vill åka fortare. Förstår du vart jag är på väg?

Jag har medveten valt den maskin jag flyger med och jag vet att den är tung. Det har emellertid gått bra även om jag fått kämpa en hel del. Tills igår. Jag skulle lyfta in maskinen i min bil. Vred mig, samtidigt som jag måste slunga in aset i bilen och luta mig bakåt. En vanlig övning som alla sjukgymnaster rekommenderar. Schprääk sa det i ryggen. Aj aj aj.

Väl framme på fältet visade sig att jag inte skulle flyga solo utan bocka av lektioner i tandemriggen. Grattis, Larre! Lyft i onödan plus flygning i ostkroksläge i nästan trekvart.

Vi övade plus- och minuslandningar och hur dessa korrigeras på olika sett, som t.ex. hissvarianten, S-ning, åttan och ”bell ringing” vilket passade mig ganska bra eftersom jag kände mig som Quasimodo i Notre Dame. Ni som flugit tandemrigg vet att denna tingest saknar allt vad ergonomi heter. Soffan är åtminstone placerad i färdriktningen. Detta var igår.

Ikväll (dag 12) satte vi mina nyvunna kunskaper på prov. Dessutom la vi till ”touch and go” eller studs och gå på svenska (bounce and walk?). Benremmarna har emellertid den egenheten på min maskin att dom slackar upp. På min tredje studs-och-gå kom jag då inte längre upp i selen. Där hängde jag och bättrade på mina blåmärken på armarna samtidigt som humle och dumle i nötsäcken trycktes upp mot struphuvudet. Antingen blir jag en ljus tenor som Pavarotti eller tillbaka till att bli en gossopran, tänkte jag. Gladdes åt att radiokontakten var envägs och efter ytterligare övning på precisionslandning var vi båda nöjda med vad som uppnåtts. Puh!

Annat kul som hände under kvällen var en tant som kom från en granngård och berättade att gårdagens flygning hade stressat hennes får+familjemedlemmar och hela familjen hade varit ute till halv ett och fångat in ullbollarna. En argumentation mellan LL och madame pågick några minuter och jag som faschinerad elev fick även skolning i att ta folk som ännu inte upptäckt tjusningen med paramotor. Trevlig kväll!

/ Larre i Sollentuna
– Frälsningssoldat och blivande pm-pilot –

(Det är fint med blåmärken)

Paramotor – a brief history

Gårdagkvällen blev mycket utdragen då den planerade lektionstiden fram till 20:00 avslutades ca 21:45. Puh. När jag satte mig i bilen på väg hem hade min fru skickat ett sms till mig. Framför mig hade jag tvätt, disk, tankning, hämtning av en st barnvagn och överflyttande av en barnstol plus sitta framför datorn. Resultat: Rotorhål i huvudet!

Denna morgon släpade jag mig upp ur sängen med samma hastighet som en obemannad disktrasa rör sig i sidled. En disktrasa ser möjligen fräschare ut. Hoppades på regn då jag dömt min flygduglighet till noll denna dag. Teori är mindre farligt när man är trött.

LL sköt teorilektion en timme framåt vilket gav mig den lysande idén att sova när jag kom hem mellan jobb och flygteori. Det tog inte lång tid att somn…..zzzzzzz

Jag drömde om paramotorhistorien. 1987 flögs den första paramotorn av en galen herre. Det folk inte vet är att han inspirerats av ett McGyver-avsnitt året innan där vår hjälte blivit instängd i ett fem kvadratmeter stort skjul på Åreskutan som turligt nog innehöll en halv moped, en stor fiskehåv, en bordsfläkt, 48 likfärgade paraplyer+lite annat jox. Se där – en flygmakapär och frågan ställs på sin spets; Kan man flyga med en grunka där hälften av komponenterna består av buntband?

Well, iväg till den berömda husvagnen(nej, inte än Mats). Teori om väder och flyglagar. Vi klarade oss bra på motivation, pulverkaffe och bondekakor. Åkte därifrån 22:33. Så ska man tillbringa sin fredagskväll, eller? Fun for the whole family! Utbildningen fortsätter om några veckor p.g.a. semester.

/ Larre i Sollentuna
– Frälsningssoldat och blivande pm-pilot –

Klassrummet på bild hemma hos LL… (not)

Achtung, achtung! Gleitschirm Luftwaffe!

Ytterligare en sån där dag med privatskolning. Nice! Dagens målsättning var att få till så många soloflyg som möjligt. Efter dagens första flyg som avslutades med rumpsättning beslöt LL att skjuta på nästa flyg p.g.a en alltför stökig luft.

Vi körde teori och avslutade kapitlet om aerodynamik. Matpaus och allmänt bubbel. Det visade sig att LL varit första klassens rocker. Som trombonist var det kul att prata musik m LL. ”Körde ni några låtar med Triumph”? frågade jag. Väl medveten om att jag hade en cd i bilen. Slutade med att vi åt, log och diggade fet rock under middagen. Vet inte om det är så vanligt under flygutbildningar…

Totalt fem soloflyg klarades av under kvällen var av ytterligare en rumpis p.g.a ett förlorat grepp om ena handtaget i samband med att maskinen skulle kuperas, och ett flyg m radiobortfall. Allt helt, någorlunda rent och flera hundra procents ökad flygtid summerar kvällen. Jättenöjd med denna dag.

/ Larre i Sollentuna
– Frälsningssoldat och blivande pm-pilot –