blog.flyparamotor.se

LL ringer och säger att prognosen visar regn. Vi skjuter på kursstarten idag vilket ger mig mektid med maskinen.

Jag löder dit en ny kortslutarknapp, drar en ny säkerhetswire mellan avgasrör och dämparen, byter tändhatt och stift och funktionstestar. Konstaterar att det funkar. Kastar in grejerna i bilen och drar till donken vid Stinsen för att pilla i mig en bit av ett dödat djur mellan två brödbitar tillsammans med potatis som fyrkantstrimlats och kokats under kort tid med hög värme i olja. En bra flygdag börjar alltid med mat.

Ringer Lasse igen. Vi är överens om att vädret suger så vi gör upp om att träffas hemma hos LL för teoretiska studier i hans husvagn. ”Jag har bara använt den till skolning” sa han. ”Toaletten är inte ens använd”. LL gick ut från vagnen för att hämta undervisningsmateriel vilket frestade mig att slå hål på myten om muggen. Lät dock bli.

Ett högt tempo som rörde både meteorologi eller vad det heter och mera aerodynamik. Nu förstod jag också på allvar vitsen med en Reflex-vingprofil. Lite kaffe på det och sen var klockan 20:20. Hem och konka ut den fjäderlätta maskinen ur bakluckan igen. Känner dock oro över att jag inte hinner bli klar med utbildningen i tid trots att jag i princip haft privatlärare och vädret varit bra 80% av tiden. Hmm…

/Larre i Sollentuna
– Frälsningssoldat och blivande pm-pilot –

Finalmente, som italienarna säger!

Väl ute på fältet fanns idag även Göran Blom. Han hade börjat skola sig för paramotorlicens i Svenska skärmflygförbundet men av olika skäl inte kunnat slutföra utbildningen. Idag gjorde han studiebesök på Paramotor Flight Academy!

En perfekt dag för flygning. Jämn vind och lagom molnigt gjorde denna dag till en perfekt dag att ge sig på ett soloflyg. All personlig förberedelse sånär som på assisterad landning var klar inför solot. Jag och LL hängde mao på oss tandemriggen och utförde en sådan. LL var mycket nöjd och vi påbörjade soloflygningen.

”Jag ska bara testa din rig”, sa LL. Alltid trevligt med en frivillig testpilot. Undertiden genomförde vi ett com-prov med den radio jag skulle flyga med, för att få instruktioner. Utfallet blev sådär. Radion sprakade och kortslutarknappen packa ihop och sprack i samband med LLs landning. Nu vidtog ett intensivt ”Gör-det-bästa-av-situationen-fält-reparation-lagning”. Det är intressant när tre målmedvetna individer med tekniskt sinnelag och X-kromosomer ska lösa en sån här uppgift. Göran kom dock med den bästa temporära lösningen och plockade fram superlim och buntband som i ett trollslag vilket fick knappen att fungera hjälpligt igen. Sprak i radion kunde jag stå ut med.

MEN. Trots en obeskrivlig målmedvetenhet och samarbetsprestation från alla tre hade jag svårt att lätta från marken. Första gången gav jag för lite gas. Andra gången sprang jag för mycket ur centrum etc. Puh. På femte försöket blev allt perfekt: Vindriktning, fart, centrering o.s.v. men då bestämde sig motorn för att inte starta då den blivit för kall under alla tidigare startförsök. Sen kom ett regnstänk och då tog vi en kort paus.

Det dröjde till startförsök åtta eller nio innan jag lättade från moder jord. Stort tack till LL och Göran som hela tiden bar tillbaka motor och skärm! ”Vi måste spara på dina krafter”, sa LL. Förmodligen såg jag döende ut.

Väl uppe i luften njöt jag av utsikten, att min puls inte nått 200 och av sprakandet i radion jag inte hörde mycket av. Den skarpa landningen satt perfekt och LL såg mer lättad ut än vad jag räknat med. Att få flyga ensam för egen maskin är speciellt. Något jag funderat och drömt om i många år. Tackar LL för hans tålamod och för att Gud log mot mig idag igen!

/ Larre i Sollentuna
– Frälsningssoldat och blivande pm-pilot –

bilderna kommer inte i ordning.

Foto: Göran Blom

Ajajaj med lyx!

Idag blev jag ensam med LL på lektionen. Riktigt lyxigt med privatlektion i nära 7 timmar. Förberedelserna inför soloflygningen fortsätter.

Vi hängde upp motorn i selen (se bild) och övade start- respektive landningsförfarandet med tillhörande trafikvarv, nomenklatur och den fysiska sensationen av att skära av blodtillförseln till benen samtidigt som flertalet blåmärken triumferandes belägrar min kropp intill armvecket. Hääärligt!

När väl detta var avklarat (utanför Lindholmens IP) begav vi oss till fältet för vidare genomgång av utrustning. Daglig tillsyn både framför och bakom buren med preflight check från ljuddämperi, ev glapp i propelleraxeln o.s.v. till schackelkontroll och balansarmar på framsidan m.m.

”Nu ska vi hänga på dig spisen”, sa LL.Grattis Larre! Vi fortsatte att öva i några olika moment. Jag fick gå i cirkel med motorn igång, övningsspringa bredbent, öva på att med blixtens hastighet döda motorn och därefter vända på mig och simulera nedtagning av vingen.

Dagen avslutades med simulerade starter med upptagning av vingen, rotation och förflyttning i färdriktning, springandes med det tunga aset till maskin på ryggen och med LL som biologisk motor. Vi lyckades lätta från marken. Loggade ytterligare 85 cm flyg ikväll!

När jag nu sitter vid datorn känns axlarna som om dom fortfarande bar en motor på ryggen. Det är en fin känsla!

(foto: LL)

/Larre i Sollentuna – 2cm kortare ikväll

– Frälsningssoldat och blivande pm-pilot –

Min fru var ok med att jag skulle flyga trots en lördag kväll. Tack, min gullis!
Timmen blev dock väldigt sen och ca 22 stod jag på fältet. Efter att vindstruten kommit upp och ett konstaterande att det i princip var nollvind beslöt vi oss för att starta. Det var på håret att det gick, för den lilla vind som fanns behagade byta riktning hela tiden.

Väl uppe i luften övade vi på ett antal trafikvarv och LL lät väldigt nöjd. Han sa att jag hade god känsla för flygning och att det märktes att jag är modellflygare. Det kändes jättekul att höra.

Vi pratade kort om hur landningar går till och med tur och bra väder känns inte solo-flygningen alltför avlägsen.

God natt! (01:19)

/Larre i Sollentuna
– Frälsninssoldat och blivande pm-pilot –

Pannkaka, fast med sylt.

Får ett sms om att skolstarten skall skjutas fram en timme då LL jagar en ersättningsmotor för tandem.

Åker själv ut till kl 15:00 för att fortsätta öva. (två timmar efter ordinarie start)

20:17 LL anländer med en motor han fått tag i.

Ett meckande och preppande vidtar.

21:40, ca: Allt färdigt med pilotbriefing o.s.v. Take off! Lysande! Vi kör ”Follow the road”-lektionen. Det går kalas. Men – vi får soppatorsk! Lyckas nödlanda ca 30m från bilarna på det egna fältet.

Kvällen som jag skulle tillbringat (inte spenderat, obs Språkpolisen) med min älskade fru blev istället en på tok försenad lektion som dock var både nyttig och rolig.

LL erbjöd mig lektion i morgon kväll p.g.a. fina möjligheter med bra väder och som lite kompensation för förlorad tid idag. Blir nog svårt att få igenom hos hustrun men jagska försöka.

Toktrött men lite glad ändå. LL menar att han verkligen anstränger sig. Det tror jag nog. Om man beaktar att han farit runt hela länet för en motor och erbjuder lektioner en lördag kväll.

Larre i Sollentuna
– Frälsningssoldat och blivande pm-pilot –

bilder från dagen

Mera markhantering. Mer teori.

Idag gick vi igenom hur man balanserar genom att hålla i A-paketet. Mera nöta med kontrollhandtagsmanövrering och även vingtip-styrning. Faktiskt känns det riktigt bra ute på fältet med den relativt jämna vind som råder där. När jag poängterade att jag var nöjd med min balanseringskonst lovade LL att sätta en vanlig segelflygvinge i händerna på mig. ”Då blir du ödmjuk igen”

Ibland hade jag dock svårt att få upp den ordentligt vilket jag inte vill gå närmare in på. Idag avklarades också den berömda Polarkurvan.

LL pratar gärna om sina erfarenheter och legender, vilket tyvärr genererar en viss avdrift från kursinnehållet. Å andra sidan är det mycket underhållande och det är en go stämning i vårt gäng. Krister verkar ta en paus, möjligen p.g.a. ryggen. Tanken slår mig dock ibland att jag inte kommer bli klar med båda blocken innan dessa tolv dagar är slut.

Vid en paus fann vi att Mats, LL och undertecknad stod och lättade på trycket i rote. Jag tyckte det var skönt att detta inte var ett tandemmoment.

LL motor är fortfarande paj så vi har inte kunnat flyga än.

Snackade lite med LL efteråt och målsättningen verkar vara soloflygningen som avslutar block ett. Vill verkligen slutföra hela utbildningen. Och ljumskarna känns heeeelt ok nu. Absolut inte röda där remmarna gått.

Slutligen: Tack alla ni som stöttar och kommer med glada tillrop. Det betyder mycket för en rookie som jag. Går och lägger mig nu men känner precis som igår att jag liksom gungar fram och tillbaka som om jag fortfarande var ikrokad i selen. Strano, som italienarna säger.

Larre i Sollentuna
– Frälsningssoldat och blivande pm-pilot –

(bilden är från dag 1 – LL om förbundet o.s.v)

Ett regnstänk skärrade sällskapet till en början och LL uttryckte sig mindre helgat av samma anledning. Gud hör dock bön, så 10 min senare vara det blå himmel och ingen fatta nåt.

Jag kunde också stoltsera med min nya tygpåse jag sytt kvällen innan till mina bärlinepaket. LL var klart impad och en kvarts stilpoäng till mig. Hurra! Blev visserligen ifrågasatt om jag var en riktig karl som ägnade mig åt sömnad men det må vara hänt.

Idag började vi med omvända starter med kontrollhandtagsstyrning. Inte ”bromshandtag” som jag försökte med. Den flög inte. Krabbgång med tillhörande nackspärr på menyn.

Teori om lift, drag, vingprofiler och annat hölls av LL som själv är en riktig profil inom sporten. Kul.

Bråkade lite mer med vingen och fick en 5,5m lång flygtur med LL som rumpmotor. Trodde ljumskarna skulle brisera i bilen på väg hem då benremmarna skurit in undet kvällen. Aj.

Larre i Sollentuna
– Frälsningssoldat och blivande pm-pilot –

Så kom då den sedan länge efterlängtade starten för kursen äntligen. Eleverna Krister och Mats som båda klarat block 1 2009, tillsammans med undertecknad stod för elevsidan. Lasse L höll i trådarna/linorna.

En blåsig em gjorde markhantering omöjlig till en början. LL visade dock s.k. hårdvindsstarter. Imponerande.

Teori följde. Historik, reflexvingarna är det som gäller, förbundsbråk och skadestatistik med nödskärm var några punkter som togs upp.

Dagen avslutades dock m balanseringsövningar m korslagda linpaket och omvända starter. Äntligen lyckades jag hålla min vinge i luften. Lyckades t.o.m. göra en simulerad start m L som ’motor’ och lättade då från marken.

Fick m.a.o. flyga redan 1a dagen. Trött och glad sammanfattar kursstarten.

/ Larre i Sollentuna
– Frälsningssoldat och blivande pm-pilot –