 |
 |
 |
 |
Well, det blev inte mycket till flyga när UPMT drog ner till Skokloster och hälsade på. Bara vikingen Tor var upp en sväng i blåsten. Dumma väder! Men det blev en alldeles helskön dag ändå i höstsolen. Kul att träffa Backyard och några elever som skolade. Synd att dom inte han med mer än ett morgonflyg. Caféet kan varmt rekommenderas för paralying! Massa roliga diskussioner om PM, och en del balansering. (Och snillena som spekulerade fick reda ut lintrassel 😉 )
Hej!
Jag, Johan och Stefan har pratat med varandra och vi har beslutat att fixa en liten Härneviträff även i år. Vi kör samma enkla upplägg som tidigare; vi fixar något fält (tröskad åker eller vallåker) i Härnevitrakten norr om Enköping och så träffas vi och flyger. Datumen som gäller är 21-23 september. Johan har bokat den lilla föreningslokalen – det s.k. Brygghuset – så vi har någonstans under tak att hålla till om det kommer en regnskur. (TV, dusch, bastu, pentry) Det funkar också bra att ha som sovplats om man tar med sig mer eller mindre tjock madrass att lägga på golvet. Annars finns det campingmöjligheter och uppställningsplatser för husbil/husvagn. (dock ont om el)
Sen får vi se vad vi hittar på, kanske PM-golf, Cirrus pyloner eller navigationsbanor. Eller bara skön flygning i allmänhet.
Ses!
/Wiken, Johan & Stefan
Första jobbveckan efter semestern avklarad med lagom resltat – ungefär som flygningen alltså.
Förra söndagen var vi med och visade upp oss på det årliga traktorracet i Stavby NO om Uppsala. Ett par tusen åskådare och traktorer i alla de former och storlekar som körde paralellslalom i leran. Jag, Mårten och Ulf var där och visade utrustning och pratade med massor av nyfikna besökare, även lite prat med speakern i högtalaranläggningen. Förhoppningen om att kunna flyga lite blev dock grusad ganska ordentligt, det blåste alldeles för mycket. Men bönderna som arrangerade racet är jättetrevliga och positiva och hade anvisat oss en bra vallåker. (Frodig och troligen för segt för trike) Vi är välkomna dit om vi vill flyga någon annan kväll.
Men nya friska tag igår kväll ute I Härnevi. Vi blev 6 man (Robert, Ulf, Johan H, Johan B, Mårten) som såg fram emot avtagande vindar framåt solnedgången. Nåja. Det blev en del skruvande och motorjusterande för ett par piloter innan start m.m. Två piloter flög utan problem… Fast å andra sidan avtog inte vinden som vi trodde så det var knappt GPSen ens visade 10kn/h.
(Men den glada kryddan under kvällen var att journalisten Therese från Enköpingsposten kom förbi och tog information till ett kommande reportage.)
Ikväll ska jag bara vara lite flygbitter och tänka att jag inte ska fixa fler flygträffar.
Men imorrn – då j-r ska vi göra nya hål i luften!!
/Wiken
Vilken tur att jag lyckades få mitt lördags-slöa arsle ur vagnen och drog till Storvreta. Så lugnt och ont om vind att det inte ens var värt att struta – bara motorstöd i starten och springa av h-e. 😀
Blev 1,5 timme, Vattholma och Björklinge runt. Förbi ett par grillfester som vinkade, en kompis utanför sin bastu, fina ängar och åkrar osv. Alltså en helt underbar kvällstur i solnedgången.
Kan nog somna med ett leende ikväll…
/Wiken
Grattis till bloggägaren som har tid att ge sig upp en fredagkväll!
/W
 |
 |
 |
 |
 |
Hej!
Nu håller Stockholmarna på och drar igång något riktigt lattjo-lajbans. Flyga på golfbana och släppa bollar i hålen!?!? Jag måste fara dig och leka lite med dom andra propeller-headsen.
Läs mer på Cirrus anslagstavla eller Paramotor Stockholm på Facebook.
Vi måste bli ett par piloter till i lag ”Uppsala Paramotor Team” som utmanar 08:orna!!
/Wiken
Så kan man inte bli först med den längre 😉
Coolt att se vad de mer äventyrliga polarna runt om på klotet hittar på.
/W
Vissa dagar är lite bättre än andra. Ni vet, dom där dagarna då allting liksom faller på plats och man får dom där roliga och givande upplevelserna.
En av mina sådana där speciella dagar under hösten var då jag skulle ut på landet och plocka svamp med min kusin. Då helgen närmade sig visade det sig att mest hela släkten också åkte ut till gården och det blev en mycket trevlig dag med kära släkten. Vädret visade sig också från sin allra bästa sida. TOTALT vindstilla och med blå himmel och lysande höstfärger. Jag hade sett vad prognoserna aviserade och tog för säkerhets skull med mig min favoritmotor (inte så svårt eftersom jag bara äger en) och bästa skärmen. (dito) Redan i svampskogen kunde jag konstatera vad fint väder betyder under avnjutande av kaffe och mackor mellan jakten på skogens guld. Väl hemma på gården igen (med en lagom välfylld svampkasse ) hade jag redan insett att flygningen var fin, från bilen hade jag på håll sett Johan och Stefan glida fram över nejderna. Sakta började en kul idé växa fram. Jag frågade helt enkelt min kära kusin om hon inte ville köra hem min bil till Uppsala. Och hon sa ja.
Just när vi kom ut till fältet bredvid gården kom Johan och Stefan in för landning, landningar med god fart då det inte var mycket till motvind. Jag plockade snabbt fram min utrustning och gjorde de obligatoriska kontrollerna. Som vanligt hela tiden med ett öga på vindstruten. Denna verkade dock ha en av sina mer ambivalenta dagar och visade på högst varierande riktningar – om än svagt. Så när jag väl var klar för start var det inte läge för något tvekande. Fullt ös med benen och mycket motorstöd. Jag kände hur skärmen fint kom upp och det var bara att gasa och springa så mycket jag orkade. Snart kom lyftet och jag kände kontakten med marken försvinna. Satte mig tillrätta i selen och gled fram lite lågt för att försäkra mig om luften var lika lugn som jag trodde. Ett brant halvvarv runt och tillbaka över starten för att vinka hej då till den lilla publiken bestående av släkt och nylandade flygkompisar. Uppsala nästa!
Snart var jag uppe på lite höjd och började fundera på åt vilket håll Uppsala låg. Bekant som jag är med området var det inte så svårt och när jag nästan direkt såg domkyrkotornen vid horisonten – trots fyra mils avstånd – hade jag min kurs. Stadigt och skönt gled jag fram över det omväxlande jordbrukslandskapet. Gårdar, fält, en kyrka och småskogar gled förbi under mig. På avstånd såg jag några segelflygplan från Långtora flygfält och ytterliggare ett på väg upp med hjälp av sin motoriserade broder framför.
Strax närmade sig mitt första riktmärke och jag brummade lugnt fram över Örsundsbro där förberedelserna inför Mickelsmäss marknad syntes. Jag vek av längs Örsundaån och följde den till mynningen mot Ekoln där jag höll mig längs norra sidan. Passerade Salnecke och Wiks slott vackert upplysta av den lågt stående solen och omgivna av gula och röda löv.
Över fälten och skogarna vinkade jag åt promenerande människor. Hälsade på en bonde i traktorn och rundade ett par av hans nypressade vita jättebalar.
Sakta närmade sig Uppsala och jag kunde bredvid mitt hus (nej, det är inte så snyggt med plåtfasad) se att dagens fotbollsturnering inte var helt färdigspelad. Lyckligtvis var en plan ledig och jag kunde göra en inflygning. En inflygning som vanligen skulle kunna vara lite turbulent men nu bara blev en underbar slalombana mellan stora buskar och små träd. Ner med trimmers, sparka liv i benen och var beredd på att dra mycket broms. Fort gick det i nollvinden men landningen satt fint. Även om skärmen helt utan styrsel i princip rasade ihop i huvudet på mig. Det var som att den ville säga att den var lika avslappnad och nöjd som piloten.
Inom ett par minuter kom min kusin med bilen och bubblande av lycka plockade jag in min utrustning.
En sån´dag – ett sånt flyg!
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
