blog.flyparamotor.se

Jepp, det blev en fin tur i Västerhaninge igår…men…

1) Mårten sitter med broms för att jag inte ska komma för långt efter…

2) Per kommer med sin nya Formel 1-skärm APCO Force och den går jääävla fort.
När jag brummade på i 30 km/h (körde med trimmers uppsläppta och lätt motvind) swischar Per fram i 45 km/h. Lika stor diff när vi gick i medvind.

Nu kör jag en APCO Trust och behöver ju inte komma först utan bara hänga med i ugnefär samma fart. Det är ”urrrrk-oberto ” att hela tiden hamna så grymt långt efter istället för att flyga i synch.

Så vad gör jag? Går det att göra något med Trusten eller är det bara att uppgradera?

Kom loss och hjälp mig med pros & cons!!! Just nu är jag helt klart suktande på en APCO Force men ni andra glidarrävar kanske har alternativa förslag.

För övrigt är jag sugen på en torsdagstur!

/Johan

Åter i Sverige efter en drömsemeter till Malaysia och Borneo. Fick dessvärre både salmonella och campylobakter i slutet av resan. Vid hemkomst hade jag tänkt att haka på Mårten&co: för att flyga Gotland runt. Nej då, det blev att fortsätta tokbanta på toa…

Men nu har magen äntligen tagit reson och styrkan under uppbyggnad.

Återvänt har även min HE120 gjort från de luxe service på fabriken i Madrid och har nu provkört den. Hujedamej vad lättstartad och vilket nytt fränt ljud. Tystare och ettrigare!!!

Ska nu återhämta mig lite till sen är jag redo för take off. Är därför öppen för allehanda flyginitiativ fjär och närran. Dvs, jag är OVERHEATED flygsugen

Nedan några bilder från Borneo:
Sköldpaddan är från Sipadan (helt överjävligt häftiga dykvatten). I samband med denna dykningen gick luckan upp på min GoPro upp vilket innebar att det inte blev några fler undervattensbilder den här resan…
Den vilda näsapan är från Sukaus regnskog och drömstranden är från ön Perhentian utanför NÖ Malaysia.

/Johan

Vi säger välkommen till Uffe Berggren från Almunge som var med mej och Matte på Bergsbrunna i dag. Uffe har skolat sig hos Anders Bergqvist (Parafly) och har hunnit med ett par flyg på egen hand.
Kvällens flyg kunde jag lika gärna varit utan då min motor tryckte ungefär lika mycket som en ärtsoppefjärt.
Lyckades ta mej upp men mycket mer än så var det inte. Hur som, kul att träffa glada gubbar på fältet.

Öland, semester med familjen.
Totokoncert i Borgholms slottsruin med frugan. Helkul kväll och bra drag på gubbarna i bandet.
Ang. flygning så var det igentligen så att jag hade kommit överens med frun om att inte ta med mej grejerna i år. Hur som, dagen innan fick jag så grym paramotorabstinens att jag måste häva beslutet om pmfri semester. Grejerna tog ju ändå inte speciellt stor plats i bussen trots pmguad, motor, skärm m.m.
I torsdags tog jag mej ett flyg från Ölanda flygplats www.fly-to-olanda.com
Löjlig känsla att med skärmsäcken mellan benen taxa ut på asfaltsbanan.
Blev en tur mot norra udden, byxelkrok och böda.
I övrigt är det sola, bada och svulla vattenmelon som gäller.

Ha det.

”Lycka till…”

Wow! Nu är det serious business. Jag träffar LL på fältet. Det är tors kväll. På programmet står nödlandningsövningar. Spännande! Göran är redan där och senare ansluter deltagare i nästa elevkull som är där för en provlektion. LL berättar hur övningen går till. Upp till taket på 500ft. Sedan simuleras motorbortfall(=tomgång) och jag siktar på en blå platta som är omöjlig att se från den höjden. Efter två vändor gör vi en skarp nödlandning (=kuperad motor). På 150m hör jag i radion”Motorbortfall!…Kupera maskin…………..Lycka till!….” Nice. Nere på marken är både jag och utrustningen hel. Lite långt från den tänkta sättningspunkten bara. LL ”Jag är nöjd. Du prickade fältet i alla fall”. Tacka för det! Sjuttiotusen kvadrat att landa på. Tillräckligt för en tungt lastad Eurofighter att landa på, men visst. Vi är nöjda.

Efter denna övning skulle en av ”the new guys” upp i luften. LL varmkör tandemmaskinen. Pling, pling, pling låter den. Bendixen slår emot startkransen p.g.a. en trött/trasig returfjäder. Vinden börjar lägga sig oroväckande snabbt och nu är goda råd dyra. Till saken hör att samma kille som skulle upp i luften hade fått avbryta testlektionen förra gången också. Efter lite dividerande erbjuder jag mig att låna ut min startmotor som är frisk då denna är av samma modell. Jag ser framför mig fem min mek och sedan klart. Vad som händer när jag börjar skruva loss min startmotor är att skruvskallen går av. Naturligtvis en bit in i godset så man inte får tag i den. Där sprack den idén. I bilen på väg hem kommer jag på att man borde skruva loss startmotorn helt för att slippa plinget. Då är det för sent. Undrar om killen fortfarande är sugen på paramotor….?

DAG 14 – pre nav

Börjar med teori p.g.a. höga vindhastigheter. Blir ombedd att prata med Gud att sänka vindstyrkan. Gud hör bön. Senare flyger jag och LL rote. Ballt som attan. Vi lämnar fältet och flyger bort några kilometer. Detta känns som the real deal. LL hade glömt sin solorigg så världens bästa Göran lånade ut sin till LL. Min Revolution-vinge var dock betydligt snabbare så jag hade svårt att hålla samma takt. På väg tillbaka pekade LL på fältet och jag insåg att vi skulle landa. Jag drog slutsatsen att jag kunde dra på för att slippa landa samtidigt. Släpper ut mer klaff och gasar iväg. Inser inte att jag skär hans linje och låter LL flyga genom min vortex med tillhörande avgaser och annat bensinmys. Detta blev jag upplyst om på marken och skämdes en smula. Sorry, L! Peter Dalle i Lorry: ”Tänkte inte på det.” MEN – bra att det hände nu. Nyttig lärdom.

Göran som missat sin färga från Vaxholm stannar en stund till och vi börjar öva framåtstarter vilket jag tycker är ohyggligt svårt. Gick dock superbra båda gångerna och jag växte en meter. Jättenöjd med kvällen och har nu endast navigeringsbananen kvar som praktiskt flygmoment. Börjar se ljuset i vindtunneln.

/ Larre i Sollentuna
– Frälsningssoldat och blivande pm-pilot –

LL är hemma från sin semester. Utbildningen fortsätter…

Kommer ni ihåg dom där gråa astunga mattorna man hade på gympan i lågstadiet? Dom hade en liten öljett i hörnen där man kunde hänga upp dom och dom luktade alltid svett och kiss. Inte var det någon direkt dämpning i dom heller så jag undrar varför dom stackars 7-åringarna skulle släpa på dessa fram och tillbaka.

Behåll den känslan du minns nu! Lägg på det till bilden av Pavarotti sittandes på dina axlar och sjunger om att han vill åka fortare. Förstår du vart jag är på väg?

Jag har medveten valt den maskin jag flyger med och jag vet att den är tung. Det har emellertid gått bra även om jag fått kämpa en hel del. Tills igår. Jag skulle lyfta in maskinen i min bil. Vred mig, samtidigt som jag måste slunga in aset i bilen och luta mig bakåt. En vanlig övning som alla sjukgymnaster rekommenderar. Schprääk sa det i ryggen. Aj aj aj.

Väl framme på fältet visade sig att jag inte skulle flyga solo utan bocka av lektioner i tandemriggen. Grattis, Larre! Lyft i onödan plus flygning i ostkroksläge i nästan trekvart.

Vi övade plus- och minuslandningar och hur dessa korrigeras på olika sett, som t.ex. hissvarianten, S-ning, åttan och ”bell ringing” vilket passade mig ganska bra eftersom jag kände mig som Quasimodo i Notre Dame. Ni som flugit tandemrigg vet att denna tingest saknar allt vad ergonomi heter. Soffan är åtminstone placerad i färdriktningen. Detta var igår.

Ikväll (dag 12) satte vi mina nyvunna kunskaper på prov. Dessutom la vi till ”touch and go” eller studs och gå på svenska (bounce and walk?). Benremmarna har emellertid den egenheten på min maskin att dom slackar upp. På min tredje studs-och-gå kom jag då inte längre upp i selen. Där hängde jag och bättrade på mina blåmärken på armarna samtidigt som humle och dumle i nötsäcken trycktes upp mot struphuvudet. Antingen blir jag en ljus tenor som Pavarotti eller tillbaka till att bli en gossopran, tänkte jag. Gladdes åt att radiokontakten var envägs och efter ytterligare övning på precisionslandning var vi båda nöjda med vad som uppnåtts. Puh!

Annat kul som hände under kvällen var en tant som kom från en granngård och berättade att gårdagens flygning hade stressat hennes får+familjemedlemmar och hela familjen hade varit ute till halv ett och fångat in ullbollarna. En argumentation mellan LL och madame pågick några minuter och jag som faschinerad elev fick även skolning i att ta folk som ännu inte upptäckt tjusningen med paramotor. Trevlig kväll!

/ Larre i Sollentuna
– Frälsningssoldat och blivande pm-pilot –

(Det är fint med blåmärken)

Här kommer några av Maia’s bilder. Stort tack till Wiken!

Lite halvspontant efter lite mailande blev vi 9 piloter som träffades + en del intresserade
grannar och åskådare vid Härnevi. Det blev en kalaskväll trots att det både åskade och regnade hemma i Almungetrakten strax innan jag for iväg. På plats var Jag, Wiken, Matte, Max, Adda, Stefan, Johan, Sylvain och christoffer. Lite motorstrul för Christoffer och Sylvain tyvärr.Christoffers motor gick igång efter lite luftning medans Sylvains motor led av kraftig mensturation, trist.
Jag fick ingen stillbild men har förhoppning om att Max dotter vill dela med sig av någon trevlig bild från vår söndagsträff i Härnevi.
Tack för en kul kväll
/T