blog.flyparamotor.se

Skärtorsdag: Ett lokalt flyg hemma i Almunge innan uppresan till Jämtland.
Långfredagen: Jag och Micke Fält sammanstrålar och gör ett par flyg i svag nordlig vind vid Hoverberget.
Påskafton: Skidor i Bydalen med familjen. Tar inte med mej flyggrejerna och får se på när Micke gör ett av tidernas finaste fjällsflyg från Bydalen. Grattis Micke!
Påskdagen: Jag och Micke gör en ny Hoverbergsexpedition i sydvästlig vind och nyttjar hanget på sydsidan. Motor på tomgång och riktigt bra stig över bergsväggen. Vi lämnar väggen efter ett tag och solen ger rejäla blåsor. Vi poppar runt som två champagnekorkar i lufthavet.
Annandag påsk: Pimpling på Storsjön med familjen i kombination med flygning.
I övrigt har det blivit besök i Östersunds äventyrsbad med familjen, träffat släkt och vänner samt spelat pingis med ungarna i stugan.
En med andra ord helt underbar påskhelg. Delar en fin film som Micke gjort från en av våra flygdagar.
https://youtube.com/watch?v=quAfZsaVkdU%3Flist%3DUU2EPUqZ8fzhxq27aDElPIhg

Vissa dagar är lite bättre än andra. Ni vet, dom där dagarna då allting liksom faller på plats och man får dom där roliga och givande upplevelserna.

En av mina sådana där speciella dagar under hösten var då jag skulle ut på landet och plocka svamp med min kusin. Då helgen närmade sig visade det sig att mest hela släkten också åkte ut till gården och det blev en mycket trevlig dag med kära släkten. Vädret visade sig också från sin allra bästa sida. TOTALT vindstilla och med blå himmel och lysande höstfärger. Jag hade sett vad prognoserna aviserade och tog för säkerhets skull med mig min favoritmotor (inte så svårt eftersom jag bara äger en) och bästa skärmen. (dito) Redan i svampskogen kunde jag konstatera vad fint väder betyder under avnjutande av kaffe och mackor mellan jakten på skogens guld. Väl hemma på gården igen (med en lagom välfylld svampkasse ) hade jag redan insett att flygningen var fin, från bilen hade jag på håll sett Johan och Stefan glida fram över nejderna. Sakta började en kul idé växa fram. Jag frågade helt enkelt min kära kusin om hon inte ville köra hem min bil till Uppsala. Och hon sa ja.

Just när vi kom ut till fältet bredvid gården kom Johan och Stefan in för landning, landningar med god fart då det inte var mycket till motvind. Jag plockade snabbt fram min utrustning och gjorde de obligatoriska kontrollerna. Som vanligt hela tiden med ett öga på vindstruten. Denna verkade dock ha en av sina mer ambivalenta dagar och visade på högst varierande riktningar – om än svagt. Så när jag väl var klar för start var det inte läge för något tvekande. Fullt ös med benen och mycket motorstöd. Jag kände hur skärmen fint kom upp och det var bara att gasa och springa så mycket jag orkade. Snart kom lyftet och jag kände kontakten med marken försvinna. Satte mig tillrätta i selen och gled fram lite lågt för att försäkra mig om luften var lika lugn som jag trodde. Ett brant halvvarv runt och tillbaka över starten för att vinka hej då till den lilla publiken bestående av släkt och nylandade flygkompisar. Uppsala nästa!

Snart var jag uppe på lite höjd och började fundera på åt vilket håll Uppsala låg. Bekant som jag är med området var det inte så svårt och när jag nästan direkt såg domkyrkotornen vid horisonten – trots fyra mils avstånd – hade jag min kurs. Stadigt och skönt gled jag fram över det omväxlande jordbrukslandskapet. Gårdar, fält, en kyrka och småskogar gled förbi under mig. På avstånd såg jag några segelflygplan från Långtora flygfält och ytterliggare ett på väg upp med hjälp av sin motoriserade broder framför.

Strax närmade sig mitt första riktmärke och jag brummade lugnt fram över Örsundsbro där förberedelserna inför Mickelsmäss marknad syntes. Jag vek av längs Örsundaån och följde den till mynningen mot Ekoln där jag höll mig längs norra sidan. Passerade Salnecke och Wiks slott vackert upplysta av den lågt stående solen och omgivna av gula och röda löv.

Över fälten och skogarna vinkade jag åt promenerande människor. Hälsade på en bonde i traktorn och rundade ett par av hans nypressade vita jättebalar.

Sakta närmade sig Uppsala och jag kunde bredvid mitt hus (nej, det är inte så snyggt med plåtfasad) se att dagens fotbollsturnering inte var helt färdigspelad. Lyckligtvis var en plan ledig och jag kunde göra en inflygning. En inflygning som vanligen skulle kunna vara lite turbulent men nu bara blev en underbar slalombana mellan stora buskar och små träd. Ner med trimmers, sparka liv i benen och var beredd på att dra mycket broms. Fort gick det i nollvinden men landningen satt fint. Även om skärmen helt utan styrsel i princip rasade ihop i huvudet på mig. Det var som att den ville säga att den var lika avslappnad och nöjd som piloten.

Inom ett par minuter kom min kusin med bilen och bubblande av lycka plockade jag in min utrustning.
En sån´dag – ett sånt flyg!

Woo-paah!

Det såg dystert ut ett tag där…vår lilla snyggtripp till Medeltidsveckan på Gotland! Vädret var baj och prognosen var också baj. Men efter någon dag så ändrades allt! Det blev ju fasen toppenväder!

Två fina flyg blev det. Försökte först vid Tofta efter att ha konsulterat Tor och hans Ölandserfarenheter. Det var rejäl hårdvindsbalansering där. Och sedan när det dojade av lite så vred sig vinden åt fel håll. Det blev rotorer och så blev det frånlandsvind. Rätt obra när man är vid öppet vatten. Så då lade jag ner det försöket.

Så första flyget blev på Förå. Vi stannade till på råcoola Kutens bensin och käkade asgoda crêpes! Min fotonördkompis ville fota en massa rostiga bilar som står överallt där. När vi skulle pysa därifrån upptäckte undertecknad flygnörd att parkeringsplätten var kalas för en paramotorstart! Så vafasen. In igen och fråga om jag fick starta och visst gick väl det. De hade sett lite utarbetade och trötta när vi beställde käk tidigare men med paramotoriet så blev de pigga, glada och nyfikna! Lovade att fota lite åt dem och de första fyra bilderna är på Kutens.

Starten gick klockrent vajjert rakt ut mot vattnet. Tjofadderittan! Jag nådde ~75 meters höjd ungefär när jag nådde stranden så dramatisk var det inte….men läckert! Brände av en bombmatta med bilder på Kutens och flög sedan norrut mot megaschyssta sandstranden Sudersand och campingen där våra tält stod. Drog en reva längs stranden och tog sedan sikte mot raukområdena. Vågade mig dock inte till Gamle Hamns raukområde eller Lauterhorn utifall det skulle blåsa upp…för då skulle jag blåsa av ön! :-O Men till Langhammars vågade jag mig! Snurrade runt lite där och lekte lite kring en cabriolet där två nyfikna åskådare satt och vinkade eller hötte med näven. Ja, tror nog bestämt att det var det tidigare. 🙂

Sedan flög jag söderöver mot bilfärjan där jag fick till en rätt hygglig bild på färjan när den kommer från Fårösund. Sedan blev det norröver igen och till campingen…för nu var det dags att landa om vi skulle hinna få någon mat i oss! Gjorde en lågsniff över en liten plätt nära stranden som såg sandfri och platt ut drog om landade mitt på plätten! Jag tror minsann jag blivit lite bättre på att pricklanda! 🙂

Middagen sket sig, haha. Vi hade siktat in oss på en vedugnspizzeria men några as hade ju abbonerat hela rasket. Och fanns det något annat öppet? Näääääj! Till slut rultade vi över med färjan till Fårösund där vi hittade en Statoilmack som hade öppet några minuter till. Weee! Köpte lite bröd, köttbullar och dricka. Vi hann faktiskt över igen med näst sista färjan! Tjoho! Glada över att hittat mat överhuvudtaget slaskade vi i oss det glada i hågen på campingen…

Andra flyget blev på Tofta strand. Hittade en liten liten glugg där det gick att starta vid frånlandsvind från några ynka få vinklar. Tur som fasen att det var just dessa vinklar som det blåste i just nu då! Fullpackad och fulltankad (>45kg) kom jag iväg på tredje försöket i nästan nollvind och liten uppförsbacke.

Flög runt kusten och in moit land. Fick en schysst bild på en flitig bonde som körde höbalar.

Det enda jag grämer mig om…är att jag inte packade med flygradion…! Gah! Jag såg nämligen i NOTAM att Visbytornet stängde 18:30 just den dagen och tornet sa att det var okej att flyga in över Visby om jag hade radio! AaAAaAaaa…!! Så tyyyyypiskt! Here me now – packa aldrig för lite!!! Nåja, får sikta in mig på ett Visbyflög snart igen. Care to join?

Och japp, under Medeltidsveckan hade vi även på oss medeltidskläder, kollade in marknader, eldshower och allt möjligt! 🙂 Väl värt ett besök.

Plockade ut ett par roliga klipp från lördagen flygning med Adda och Fredrik K

September 2008, kl 0800, hade redan flygit drygt 2 timmar och samlat ihop ca 3000 renar och lyckades ta denna bild på frihand med en flyghöjd på 6 meter.

Denna gång var intresset att åka till Mondial Paramoteur – världens största paramotorträff – större än sist! Sist var vi 3 stycken från Sverige. Klent antal jämfört med Belgiens 150! Men, så uppdagades det ju att träffen skulle inträffa under svensk midsommar! Herregud, nu visslade brödkavlarna i luften hemma och hemfriden kunde förmodligen bara räddas med att stanna hemma…

Så en efter en droppade av. Såg trist ut ett tag, vi var 3 pers kvar till slut. Men så hux flux blev vi ändå 6 personer från klubben. Dessutom träffade vi på andra (Henric Högren plus fru, Paul Thuresson och någon till svensk jag inte kommer ihåg namnet på) svenskar. Härligt!!! Matematiken säger 10 personer, och det är ju en mycket fin ökning sedan förra träffen! Yeaaii!

Vi bilade ner i två bilar. Lasses buss som var fullproppad med flygprylar samt Thomas nya bil som behövdes luftas på autobahn. Bussen framförde en någorlunda stabil fart på 110 km/h…så avverkningen av de 176 milen med tankning av bil och folk samt tömning och förarbyten gick på 24 timmar. Phew! Maffig körning.

Första dagen började vi med att sätta ihop hangar(tältet) och att göra våra flygmaskiner redo…samt börja kika runt på området med alla utställare. På eftermiddagen kom Thomas och Marie. Med sig i bagaget hade de en massa god svensk midsommarmat! Wo-hoo! En massa sill, potatis, gräddfil, bröd, västerbottenost…som också ackompanjerades av en massa grillmat och drickor senare på kvällen. En del fina snapsvisor blev det också. Härligt och STORT TACK till Thomas och Marie som fixade det så fint!!!

Första flyget var lite småstökig för mig. Två gånger kom inte vingen upp riktigt som önskat så jag avbröt…men tredje gången blev det så fint så. Men väl i luften blev jag varse om att motorn inte alls ville vara på hugget. Sur och grinig var den och gick väääldigt orent. Grr, ny motor och allt. Turen blev väl max en halvtimme om ens det. Dagen efter tog jag en tur förbi Fresh Breeze som har en ohyggligt bra servicekänsla…vilket jag märkt av vid tidigare mailsupport. En av deras mekaniker som var en riktig skojig sprall-johan hjälpte inte bara mig utan andra att skruva och fixa med motorerna. Fick lite förgasardelar gratis… Det visade sig att min förknasare var inställd på typ arktisk kyla med en massa bränsledreggel som följd. Men med lite nya delar så kunde vi göra den sommarvänlig också. Och voilá! Nästa flyg (det stora rekordförsöksflyget) på över 2 timmar visade att motorn inte bara gick kalasfint, utan den drog betydligt mindre soppa och slutade helt med att dreggla ner sig i oljesöl. Fresh Breeze är bra och jag är helnöjd…sånär som deras burar då. De envisas att köra med aluminium som jag inte alls tycker passar som burmaterial…

Rekordförsöksflyget blev mitt bästa flyg någonsin! Nerpetat till andraplats blev Gotlandsflyget på Fårö bland raukar och hav… Flög man bort en bit så öppnades sig otroligt vackra, kuperade landskap! Det var mycket åker som färgade landskapet gult. Vegetationen var enstaka lulliga lövträd som såg ut gröna bomullstussar. Det gick ömsom upp och ömsom ner…byar och ringlande flod. Vi stötte på en del aktiviteter på vägen. Luftballong, svävare (vilka är olagliga i Sverige tyvärr) och mer som jag inte kommer ihåg.

Rekordförsöket blev tyvärr inte mer än just ett försök. 250 piloter uppe i luften samtidigt, mot 2008 då det blev smått sjuka 327 stycken. Lite märkligt då det var fler (700!!) piloter anmälda i år. Men samtidigt nästan lite skönt, risken för olyckor blir påtagligt större med en paramotorgetingsvärm i luften. 2008 såg jag två krocka i luften som och som trasslade ihop sig. En fick ut en nödis och förhoppningsvis slutade den historien under omständigheterna väl. Det är otroligt viktigt att bete sig korrekt under in- och utflygning från ett fält. Följ de rutter och/eller instruktioner som ges – lek och stoja inte! Och låt för bövelen ögonradarn svepa din omgivning hela tiden – någon annan kanske inte ser dig! Både min landning denna gång och 2008 så fick jag väja…

Nå! Nu är det dags för lite bilder! Film kommer också när jag klippt ihop något intressant!

Nu har jag loggat ett rekordflyg och det tog en jävla tid och gud vad jag var pinknödig när jag landade efter att ha dragit öron i 3 timmar 😉

Hade bra stöttning när jag till sist landade med en ljummen vind på 32 grader.

Hittade ett par roliga moln åxå.

Med ölig hälsnin

g, Matte