LL är hemma från sin semester. Utbildningen fortsätter…
Kommer ni ihåg dom där gråa astunga mattorna man hade på gympan i lågstadiet? Dom hade en liten öljett i hörnen där man kunde hänga upp dom och dom luktade alltid svett och kiss. Inte var det någon direkt dämpning i dom heller så jag undrar varför dom stackars 7-åringarna skulle släpa på dessa fram och tillbaka.
Behåll den känslan du minns nu! Lägg på det till bilden av Pavarotti sittandes på dina axlar och sjunger om att han vill åka fortare. Förstår du vart jag är på väg?
Jag har medveten valt den maskin jag flyger med och jag vet att den är tung. Det har emellertid gått bra även om jag fått kämpa en hel del. Tills igår. Jag skulle lyfta in maskinen i min bil. Vred mig, samtidigt som jag måste slunga in aset i bilen och luta mig bakåt. En vanlig övning som alla sjukgymnaster rekommenderar. Schprääk sa det i ryggen. Aj aj aj.
Väl framme på fältet visade sig att jag inte skulle flyga solo utan bocka av lektioner i tandemriggen. Grattis, Larre! Lyft i onödan plus flygning i ostkroksläge i nästan trekvart.
Vi övade plus- och minuslandningar och hur dessa korrigeras på olika sett, som t.ex. hissvarianten, S-ning, åttan och ”bell ringing” vilket passade mig ganska bra eftersom jag kände mig som Quasimodo i Notre Dame. Ni som flugit tandemrigg vet att denna tingest saknar allt vad ergonomi heter. Soffan är åtminstone placerad i färdriktningen. Detta var igår.
Ikväll (dag 12) satte vi mina nyvunna kunskaper på prov. Dessutom la vi till ”touch and go” eller studs och gå på svenska (bounce and walk?). Benremmarna har emellertid den egenheten på min maskin att dom slackar upp. På min tredje studs-och-gå kom jag då inte längre upp i selen. Där hängde jag och bättrade på mina blåmärken på armarna samtidigt som humle och dumle i nötsäcken trycktes upp mot struphuvudet. Antingen blir jag en ljus tenor som Pavarotti eller tillbaka till att bli en gossopran, tänkte jag. Gladdes åt att radiokontakten var envägs och efter ytterligare övning på precisionslandning var vi båda nöjda med vad som uppnåtts. Puh!
Annat kul som hände under kvällen var en tant som kom från en granngård och berättade att gårdagens flygning hade stressat hennes får+familjemedlemmar och hela familjen hade varit ute till halv ett och fångat in ullbollarna. En argumentation mellan LL och madame pågick några minuter och jag som faschinerad elev fick även skolning i att ta folk som ännu inte upptäckt tjusningen med paramotor. Trevlig kväll!
/ Larre i Sollentuna
– Frälsningssoldat och blivande pm-pilot –
(Det är fint med blåmärken)
