Åh, nej. Jämmer och elände!

Matthias, Tobbe och jag skulle starta på Norrvikens norra spets. Det fanns gott om åskådare och rotorer. Lite vind och pulsarsnö gjorde starten svår.

Min trike vägrade sätta fart i den alltför djupa snön. När jag fått upp vingen stod triken still igen p.g.a. snön. Matthias gjorde två tre försök, fick ont i ryggen och gav upp. Tobbe gjorde 12-15 försök. Trött som en gnu upptäckte vi att något var spooky med hans vinge. En knut visade sig vara orsaken till ett kraterliknande fenomen mitt på vingen!

Han tog en paus och hjälpte mig med startförsök fem och nummer sex. Nummer sex blev förödande. Vingen började kantra, jag avbröt inte i tid. Det kostade mig en propeller, burnät, 22 buntband och möjligen skador på linpaketet. Fyra timmar jobb, noll tid i luften och 2500:- fattigare. Bra facit.

Tobbe fick stil på sin vinge. Gjorde ytterligare ett försök och lyfte direkt bara för att åka in i Rotormecka. Tonvis med lokala sjunk gjorde hans flight till en berg-och-dalbana. Vi ett tillfälle trodde jag det var färdigt då han tog i marken i full medvind. Studsade upp igen och fortsatte flyga, typ.

Han landade efter 150sekunders flygtur och sa att jag inte missade nåt. Men det hade jag. Jag missade urtankningsslang. Jag kunde heller inte taxa tillbaka till bilen då propellern var alltför obalanserad efter haveriet. Testa att släpa en trike med paramotor 200m i 20cm hög snö. Byta hobby? Hmm, hold that thought.

Undrar när man får flyga nästa gång.

Larre i Sollentuna

– Frälsningssoldat och paralympiker –