”Lycka till…”
Wow! Nu är det serious business. Jag träffar LL på fältet. Det är tors kväll. På programmet står nödlandningsövningar. Spännande! Göran är redan där och senare ansluter deltagare i nästa elevkull som är där för en provlektion. LL berättar hur övningen går till. Upp till taket på 500ft. Sedan simuleras motorbortfall(=tomgång) och jag siktar på en blå platta som är omöjlig att se från den höjden. Efter två vändor gör vi en skarp nödlandning (=kuperad motor). På 150m hör jag i radion”Motorbortfall!…Kupera maskin…………..Lycka till!….” Nice. Nere på marken är både jag och utrustningen hel. Lite långt från den tänkta sättningspunkten bara. LL ”Jag är nöjd. Du prickade fältet i alla fall”. Tacka för det! Sjuttiotusen kvadrat att landa på. Tillräckligt för en tungt lastad Eurofighter att landa på, men visst. Vi är nöjda.
Efter denna övning skulle en av ”the new guys” upp i luften. LL varmkör tandemmaskinen. Pling, pling, pling låter den. Bendixen slår emot startkransen p.g.a. en trött/trasig returfjäder. Vinden börjar lägga sig oroväckande snabbt och nu är goda råd dyra. Till saken hör att samma kille som skulle upp i luften hade fått avbryta testlektionen förra gången också. Efter lite dividerande erbjuder jag mig att låna ut min startmotor som är frisk då denna är av samma modell. Jag ser framför mig fem min mek och sedan klart. Vad som händer när jag börjar skruva loss min startmotor är att skruvskallen går av. Naturligtvis en bit in i godset så man inte får tag i den. Där sprack den idén. I bilen på väg hem kommer jag på att man borde skruva loss startmotorn helt för att slippa plinget. Då är det för sent. Undrar om killen fortfarande är sugen på paramotor….?
DAG 14 – pre nav
Börjar med teori p.g.a. höga vindhastigheter. Blir ombedd att prata med Gud att sänka vindstyrkan. Gud hör bön. Senare flyger jag och LL rote. Ballt som attan. Vi lämnar fältet och flyger bort några kilometer. Detta känns som the real deal. LL hade glömt sin solorigg så världens bästa Göran lånade ut sin till LL. Min Revolution-vinge var dock betydligt snabbare så jag hade svårt att hålla samma takt. På väg tillbaka pekade LL på fältet och jag insåg att vi skulle landa. Jag drog slutsatsen att jag kunde dra på för att slippa landa samtidigt. Släpper ut mer klaff och gasar iväg. Inser inte att jag skär hans linje och låter LL flyga genom min vortex med tillhörande avgaser och annat bensinmys. Detta blev jag upplyst om på marken och skämdes en smula. Sorry, L! Peter Dalle i Lorry: ”Tänkte inte på det.” MEN – bra att det hände nu. Nyttig lärdom.
Göran som missat sin färga från Vaxholm stannar en stund till och vi börjar öva framåtstarter vilket jag tycker är ohyggligt svårt. Gick dock superbra båda gångerna och jag växte en meter. Jättenöjd med kvällen och har nu endast navigeringsbananen kvar som praktiskt flygmoment. Börjar se ljuset i vindtunneln.
/ Larre i Sollentuna
– Frälsningssoldat och blivande pm-pilot –
