Förra sensommaren då vi samlades invid Härkeberga råkade jag ut för obehag. Med cirka 10 min kvar till landning, solnedgång, stabil luftmassa, Stefan o Johan intill small det plötsligt till och gången på proppen blev allt annan än jämn. Motorn puttrade på fint men något var grymt instabilt. Landade på första bästa ställe och konstaterade att yttre spetsen på proppen var kraschad. Cirka 5 cm saknades av toppen???

Vad fan har ramlat av tänker man… eller var det en utmattning orsakat av något annat som inträffat tidigare. Letade och kollade överallt men hittade ingenting. Kan något ramlat ur fickorna? Kan man ha flugit in något Härnevi-UFO?

Well, well…ny propp och flera turer efteråt utan missöden.

Inför min nu stundande Kåseberga-resa då proppen ska med var det så dags för lite gulleservice. Byta skruvar och muttrar till nya fräscha, fixa till gashandtaget och allmän översyn.

Men så…hittar jag den mest sannolika orsaken. Avgasröret sitter med två fästen i motorblocket. Ena fästet saknas helt och hållet och därmed räknar jag med att den skruvat ur sig av vibrationerna och slutligen tackat för sig under färd och dammat till proppen.

Slutsats! Kolla skruv och mutterjävlarna ofta!

Slutligen – snälla vädergud! Prioritera nu stabila och lugna luftmassor morgon samt kväll så våra paramotorer nyttjas till maximum. Lys med solen allt vad du förmår och framkalla hangbara sjöbrisar samt termikblåsor som är omöjliga att missa. Lägg ner regn och åska till i oktober!